Jag är så långt ifrån att vara perfekt, ha ett perfekt liv eller att vara avundsjuk på. Jag är en tjej på 17 år som är som vilken annan sjuttonårig tjej.. eller är vi alla bara en sjuttonårig tjej? Vi alla är så sjukt unika och vi alla vill bli älskade och känna sig vackra... Det kommer alltid finnas problem i våra liv stora som små. Betyder det att vi ska vara ledsna konstant? NEJ! Vi ska vara glada och starka för jag vet att ni alla där ute är grymt vackra på insidan och det är det som räknas.

 

Jag har tappat bort den tjejen jag faktiskt är och nu känns det som jag är påväg att hitta hennes igen, jag hatar att tapap bort sig själv för man kommer i fel sällskap eller något bara. Jag är bra på en sak och då vill jag vara det jo nämligen att vara glad. Jag vill att alla ska kunna känna sig säkra och starka för det behöver man, man behöver vara stark. Jag känner mig som världens svagaste ibland och det är okej att känna så!

Jag är Emma Bark och jag är den jag är och det jag bryr mig om är att vara glad och försöka göra så många som möjligt detsamma. Jag vill vara lycklig med de som gör mig lycklig och bry mig om det som jag tycker är viktigt. Jag precis som alla vill vara speciell men såklart jag är speciell, alltså för mig själv.. jag är den enda personen jag varit och det enda liv jag kommer leva! 

Jag vill verkligen att alla tjejer ska kunan känna sig självsäkra osv. för det finns inget jobbigare än folk som inte tror på sig själva alls och inte vågar stå ut eller är så osäkra... jag tycker synd om dem verkligen och jag önskar att fler tonårstjejer kunde må bra för denna tjejen gör det och jag tänker fortsätta med det för min lycka är den jag borde behålla och vakta med mitt liv!